jag kastar mig ut och ber till högre makter att någon, kanske någon fångar mig innan jag träffar botten

idag har varit en sån där dag man förmodligen inte kommer minnas. kanske besöket hos vetrinären med wilma. men för övrig kankse inte så mycket. har mest slösat bort dagen. förstår inte hur man kan vara så trött? jag gör ju trots allt inte mycket för världen och endå. denna trötthet.

nu ska jag somna till en "gammal" goding - The Holiday.
Oh jag håller med Iris, människor som är kär är lite som
Handikappade personer utan handikapparkering.

det tär på en. men man kan inte leva utan det.
kärleken alltså.
all oro över allt och inget. kärlek som gör oss gröna av avund ibland, som tar fram den där personen som vi inte vill känna av. men som faktiskt finns där. jo jag tror nog att alla kan bli svartsjuk av kärlek, många förnekar det. men det är väl helt naturligt att man blir arg om man ser att någon skulle kunna försöka sig förstöra för min egen kärlek. ´samtidigt som man egentligen bara vill se allt det underbara. jag skulle vilja säga det som så. kärleken jagar oss samtidigt vi jagar den. den eviga underbara plågan som alla vill åt. jag själv, som är en hopplös romantiker och tror på alla kärleksfilmer som finns att se - jag är kär. men inte bara kär i kärleken utan även i dem jag håller mig närmast. människor som djur. och det där bitterljuva som finns i kärleken kan få en att falla samman ibland, samtidigt som det förgyller våra dagar med hopp. hopp om kärlek.

hopplös romantiker.
på både gott och ont
/carolin