samtidigt som tanken fanns där ständigt, det är ju så - han hade kanske också tagit studenten idag. detta är ju det sista förutspådda som de flesta förmodligen gör i livet, något som är en ganska "självklar" fas i livet. något som han också förmodligen hade gjort. något som vi aldrig får veta. därför fick jag ta dessa djupa andetag titt som tätt, för att inte falla i tårar. kärleken finns, men vad håller rättvisan till?
vi åt gott på en resturang där i ljusdahl, sen drog vi hundfantaster vidare. mot Vännäs -Umeå. Shit. låååångt var det, kom fram klockan 11. ett trött gäng människor och hundar. lastade in oss hemma hos Gudrun, som låter oss bo hos henne över helgen. toppen! nära och bra till utställningen. tog lite promenad med hundarna och sen blev det sömn i några få timmar.
livet på en pinne - för oss hundfolk.
/carolin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar